Förlossningsberättelse (Alvin)

Natten mellan tisdag 1:a januari och onsdag 2:a januari gick slemproppen.
Inget märkvärdigt med det.
Började bara få mer och mer ont. Inte nu så där tokont, men ondare än jag haft.
Förvärkarna satt i hela veckan.
Lördagen den 5:e januari bestämde vi oss för att åka till syrran i Luleå. Jag kände att det var nära nu. Hade haft ondare än vanligt hela den dagen.
Och dessutom hade jag inte sovit så bra efter att proppen gått.
Vi packade väskorna och förde katterna till pappa. Sen bar det av mot Luleå... Lite nervös faktiskt... :-/

Den natten sov vi inte så mycket.
Jag och Älsklingen sov i Niklas enkelsäng så det var ganska så trångt!
Och dessutom med värkar! Visste inte hur jag skulle ligga för att ha det någorlunda bekvämt.
Då hade ja mellan 3-25 minuter mellan värkarn. Och dom gjorde sååå ont! (tyckte ja då!)
Hela söndagen hade jag ont så jag ringde förlossningen och dom bad mej komma in.
Kl 17.20 åkte jag, Älsklingen å Desso till Sunderbyn.
Väl där så visade det sej att jag bara var 1,5 cm öppen och värkarna var inte nog regelbundna.
Så barnmorskan skickade hem mej igen för att vila.
Fick smärtstillande, Bricanyl och sömnmedel för att kunna sova.
Hade ju inte sovit ordentligt på 5 nätter! Sov 6 timmar den natten!
Johan (Systers halvbror) har berättat efteråt att han led med mej den natten för att man hörde verkligen på mej att jag hade ont. "Nästan så att han också kände av värkarna"... :-)

På måndagen var jag mer utvilad, men värkarna var värre. Och värre och värre blev dom.
Kring 13-tiden ringde jag förlossningen igen och då fick jag komma in igen.
Nu var jag öppen 4 cm så jag fick ett rum.
Gick och la mej i badet på en gång. Skönt!
Tror jag låg där i en och en halv timma. Vattnet gick när jag låg där.
Nu var värkarna fruktansvärda!!
Fick lustgas när jag kom till rummet.
Efter en stund kom narkosläkaren och satte in epiduralen. (Guds gåva till den födande kvinnan!:-))
När den började verka kände jag inte av mina värkar! Fantastiskt! :-)
Kring 20-tiden började jag känna ett tryck neråt.
Då började jag med lustgas igen. Efter ett tag så hjälpte inte den heller.
Just före 21-tiden kom barnmorskan och jag sa att det gjorde så ont, men vi skulle vänta me undersökning tills andra skiftet började.
Värkarna blev kraftigare och kraftigare och till slut så larmade Desso på personalen.
Nu gick allt så fort. Kl 21.10 började ja krysta ut den lilla rackaren och 21.49 var han ute!
ÄLSKADE LILLE ALVIN

Nu kanske ni undrar varför jag skriver detta...?
Jo, jag har bara haft den nerskriven på min blogg på Familjeliv.se, och nu brukar jag inte vara inne där så ofta.
Så för att jag inte ska "tappa bort" den, så skriver jag ner den här.

Har ännu inte skrivit om Lovisas förlossning.
Men jag ska ta mej tid nån kväll och göra det!

KRAM


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0